Efter flera års idogt månadssparande var det så äntligen dags! Spansk mat och spanska viner skulle nu avnjutas i genuin miljö. Några förbokade nätter på Paradores, några helt obokade samt en hyrbil modell större. Vi såg verkligen fram emot trippen! 

Baskien, Bilbao, Rioja och Navarra.... -  6 förväntansfulla Ytterviksgourmander stod vid incheckningen på Skellefteå flygplats för att ta flyget till Arlanda och vidare ut i Europa - Marianne, Lennart, Karin, Christer, Anders och Margot.

Det kunde ju förstås ha börjat bättre! Visst hade vi bokat flera månader tidigare och visst hade vi alla flygbiljetter i handen. Men se någon platsbiljett på det fullproppade planet det fanns det inte! (Sådant kan enligt flygbolaget Flygbolaget AB överhuvudtaget inte inträffa! ) Kort om tid var det också  för planet från Arlanda skulle lyfta om några timmar. Proffsiga Mie bakom disken ordnade iltaxi  till Umeå och skulle under tiden ordna biljetter på den flighten. Vi anlände till Umeå och såg hur planet just lämnade marken när taxin svängde in framför flygplatsentrén. Fnissande släpade vi våra väskor genom dörrarna.

Väl framme på Arlanda med nästa flight hade vår bokade British airways anslutning lyft för länge sen... Hur skulle vi ta oss vidare? Vi som planerat att avnjuta Bilbao på eftermiddagen och hinna äta tapas. Och besöka Guggenheimmuseet.

Förvirrade kutade vi istället runt bland alla tänkbara  informationsdiskar på Arlanda som vi blev anvisade men ingen visste någonting eller kunde hjälpa oss. Ända tills en ung engelsk gentleman tog oss under sina vingar och ringde upp Skellefteå - Mie hade just gått av sitt arbetspass men var kvar och kunde lämna info om att hon bokat in oss i Euroclass på ett Lufthansaplan via Frankfurt. Glassigt värre eftersom vi nu äntra den för utvalda loungen i väntan på planet. Heders Mie!

Sent om sider kom vi alla fall fram till det pensionat vi bokat.  En sömnig, morgonrocksklädd dam visade oss rätt i en miljö som kraftigt påminde om ett museum!

Under hela resan skrev Karin sin vana trogen en resedagbok. Ta del av den så får du genom Karins ögon och penna veta allt vi gjorde... -ja ja - inte riktigt allt ... 

 

 

 

Paradores är en kedja hotell/värdshus som finns spridda över hela Spanien; totalt ett 80 tal. (Motsvarigheten i Portugal kallas Pousadas) 

Gemensamt för alla Paradores är att de är finns i  historiskt intressanta miljöer som gamla medeltida slott, borgar eller kloster. De finns i olika prislägen men håller alltid mycket bra standard. Titta in på länken Paradores nedan och läs mer. 

Paradores

 

 

 

 

 



Karins Dagbok

Gourmetresa till norra Spanien 21 - 28 september 2000

 

Dag 1 torsdag

Vid 9-tiden på morgonen är alla tillslut insamlade i Perssons Chrysler  där Lars (Anders bror) sitter vid ratten för transport till Falmark.

Alla lite trötta, stirriga och stressade men när bildörrarna stängs konstaterar vi att NU är vi på väg.

Vi kollar varandra att pass, pengar och piljetter PPP är med och bestämmer att det som inte kom med behöver vi inte eller fixar sig.

Väl framkomna till Falmark försöker vi checka in. Det tar tid och vi börjar förstå att något inte är som det ska. När alla andra passagerare har checkat in står vi 6 ensamma kvar och vill veta vad som pågår. Det svar vi får är att ingen riktigt vet men vår bokning på något sätt har ramlat utanför och planet mot Stockholm är fullt. Detta börjar bra....

Hur ska vi nu hinna till Arlanda för att där hinna med flyget till Bilbao?

2 taxibilar beställs av flygplatspersonalen för att i ilfart kunna ta oss till Umeå och därifrån flyga mot Stockholm.

In i bilarna och tung gasfot av chaufförerna.

När vi närmar oss Umeå flygplats efter att ha tråcklat oss genom Umeå centrum så ser vi …. Ett vackert flygplan som just lämnar marken och lyfter söderut. Vad gör vi nu?

Detta innebär att vi inte hinner med det flyg som vi är bokade på till Bilbao.

Vi tackar för skjutsen, går in på flygplatsen och fram till incheckningsdisken. Alla tittar oförstående på oss. Personalen där får kontakt med Mie på Falmark och vi får veta att vi är inbokade på nästa plan och att hon jobbar för att vi ska ta oss vidare. Vi får fikakuponger och en stunds väntan.

Efter ett tag checkar vi in till denna tur, går på planet och landar på Arlanda utan problem. Framme där så tar vi kontakt med SAS i dess informationsdisk. Ingen vet något. Tillslut får vi veta att vi ska gå till utrikes 5 och prata med SAS incheckning där, de ska veta.

Vi tar vår packning och vandrar iväg.

Väl framme fortfarande med humöret någotsånär i topp så kommer nästa besked. INGEN VET NÅGOT OM OSS. Nu börjar tålamodet tryta, ska vår resa stanna i Stockholm, vi hade ju faktiskt biljetter ända till Spanien.

Tillslut så får vi kontakt med David (en engelsman) som ser vår frustration och har tid med vårt problem. Han vet inget heller men säger på bruten svenska att detta ska fixas. Han ringer hit och dit och efter att via oss tillslut fått kontakt med Mie på Falmark igen så får vi nya biljetter i handen. Denna gång via Frankfurt och i businessclass istället för London och ekonomiklass som plåster på såren. Under väntetiden i Frankfurt så har vi möjlighet med våra biljetter att vänta i businessloungen. Det gör vi så klart och mår inte speciellt dåligt.

Vi missar inte vårt plan till Bilbao och landar där ca. 23.00. Tar 2 taxibilar till vårt hotell och kommer med hjärtat i halsgropen fram trots att chaufförerna kör som fartdårar och också visar oss horkvarteren i stan. Hotelltanten lite trött p g a vår sena ankomst men vi får rummen och sover gott för nu är vi äntligen framme.

 

Dag 2 fredag

Vi trodde vi skulle sova gott men tyvärr uppfylldes inte vår önskan. Marianne och Lennart hade en hängmatta till säng, Christer och jag en spånplatta. Margot och Anders drog vinstlotten, de fick bröllopsviten. Vi går ut och letar någonstans vi kan äta frukost. 2 kvarter bort hittar vi en liten bar där vi beställer färsk pressad apelsinjuice, kaffe och en sandwich var. Vi blev mätta och belåtna för ca 68 kr/styck.

 

Vandrar tillbaka mot hotellet. Tar ut pengar från gemensamma ”Firmakortet” tittar på kläder m m. När vi kommer till hotellet checkar vi ut, betalar för oss och skickar iväg Anders, Lennart och Marianne mot metron och vidare mot Avis-kontoret för att hämta vår hyrbil.

Strax före 14.00 kommer de efter att ha tråcklat sig fram på massa smågator. (En bilfri dag i denna stad denna dag). Vi packar in oss i vår bil. En Seat Alhambra TDI 7-sitsig och mörkblå.


Paus i ljuvligt väder 

Lennart vid ratten med ett stadigt tag och Margot bredvid sig som kartläsare. Vi tråcklar oss ut ur Bilbao och får bl. a uppleva ”spanska korsningar”. Hittar väg 625 och kör söderut. Efter ca. 1,5 mil blir tempot på vägen lugnare så alla även Lennart kan njuta av vad vi ser utanför. Efter ca 1 mil till börjar vi vara hungriga. Vi är framme vid en by vid namn Amurrio börjar vi titta oss omkring efter någonstans att äta. Vi kör fel i en korsning (tror vi) och försöker vända. Då ser vi att vi hamnat mitt framför en liten bar. Här äter vi säger vi gemensamt. Vi ser en ganska sjaskig utsida men när vi kommer in hittar vi en nyrenoverad fräsch insida. Vi blir visade till ett bord, sätter oss ner och möts en tjattrande spanska. Vi försöker prata engelska men spanjorskan förstår inte ett ord. Tillslut har vi beställt dagens meny och öl + vatten till vår chaufför (tror vi). 


Lennart läser in sej på kartan

Lennart har visat fram en lapp med sina allergiproblem förklarade på spanska, men får ändå tonfisksallad. No pescado säger servitrisen men kommer tillslut fram med en tom tallrik för att ta bort fisken.

Vi äter så vi nästan storknar, betalar och tackar för oss och fortsätter sen mot S:t Domingo det första Paradores vi bokat.

Vägen tar oss över bergen på små vägar och det är enormt vackert.

Efter lite kartfunderingar så kommer vi fram till skylten som visar att vi kommit till Riojaområdet.

Vi börjar se vingårdar lite överallt och vi kör över floden Ebro.

Plötsligt står det 2 poliser framför oss. Det blir stopp och visning av körkort för chauffören. Det går bra och vi får köra vidare. Vi i baksätet försökte få poliserna att dra på munnen men det gick inte, trots kameran och chans att bli fotograferad.

Stannar och undersöker de blåa vindruvorna och smakar faktiskt också. De smakar underbart. Vissa av oss passar även på att gödsla dem lite grann.

Vid 17-tiden är vi framme i Santa Domingo de la Cruce. Vi kör runt i minst 2 varv i den lilla staden innan vi slingrar oss in i smala gränder och hittar fram till vårt hotell. Kommer till ett lyxigt, fantastiskt storslaget hotell.


Santa Domingo var på 1400 talet ett sjukhus längs pilgrimsvägen mot Santiago di Compostela. Byggdes av Navarras kungar.

Vi fick våra rum, packade upp och firade sen vår ankomst till denna del av värden med champagne i mitt och Christers rum. Vi hade denna gång dragit vinstlotten och fått det största rummet. Vi konstaterade att alla hade stora rum och sköna sängar.

Det började mörkna och vi gick ut för att hitta någonstans att äta middag. Gick runt ett tag för att sedan komma tillbaka till det ställe som vi hittat först. Åt och drack mycket gott trots billiga priser och ”bara” husets röda vin. (vi är väl i Rioja). Lite för mycket vin flödade nog in för kvällen avslutades med massor av fnitter och gapflabb och många roliga kommentarer om vad vi varit med om denna dag. Där vinet rinner in flödar tankarna ut och Lennart försökte med hjälp av sin allergilapp få fiskfri efterrätt. Han fick efterrätt och en del konstiga blickar från servitören.

 

Dag 3 lördag

Sovit gott. Ätit en ENORM frukost och packar sen in oss i bilen mot Badaram och Bodega David Moreno. 

Hittar fram tillslut trots språksvårigheter, en söt tant och tokiga getter. Får en visning av ägaren själv. Får prova 4 sorters vin -99 och -98 crianza och 1 reserva-vin. Firman köpte gemensamt 3 fl. -99 och 3 flaskor reserva.

Lennart blir erbjuden jobb som vinpressare nästa höst och lovar att tänka över det.


Christer överväger allvarligt att bli vinimportör

Vänder tillbaka mot St. Domingo och kör genom flera små byar där vägarna är så smala att det känns som att bilen ska fastna mellan väggarna på husen.

Kommer fram till ett stort gammalt kloster som bär namnet Aradia de Yuso Y Suse. Tar en drick och kaffepaus där på deras servering och ser fram emot en stunds kulturinhämtning på en guidad rundtur i klostret. Tyvärr går inte allt. Vi var för sena och klostret höll på att stänga. Så var det med det.

Margot vid pennan några rader:

Med Marianne som kartläsare och Persson vid ratten snirklar vi tillbaka i närheten av ”Pilgrimsvägen”. Såg små ”döda” byar utan några barer eller människor (kanske siesta).

Tillbaka till S:t Domingo sökte vi upp ett Tapas-ställe där vi avnjöt diverse läckerheter med Mr Bean på TV. Mätta och belåtna tog vi en siesta för att klara med kvällen.

Uppklädda och extra vackra träffas vi hos oss på en martini med tilltugg, innan vi intog en gastronomisk sen middag på vårt Paradores.

Underbart vin med sälta, mat UTAN ris, Gudomliga lammkotletter och vinkokta päron gjorde oss mätta!

En sen kvällspromenad som slutar på en bar där vi tar en Irish Coffee och sen knoppade vi sött sista natten på S:t Domingo.

 

Dag 4 söndag

Alla har sovit gott och vi grundar dagen med en fantastisk frukost med ”Mucho” kaffe. Betalade sen en dyr nota på hotellet, packade bilen och drog iväg.

Lennart sitter vid ratten och jag som kartläsare denna dag. Kör norrut mot Haro. Kör upp mot bergen, mot ”Riojas balkong”. En enorm utsikt där vi ser nästan hela Rioja-dalen med alla dess vingårdar.


Herrarna njuter av utsikten                                              I Baskien ser man många baskrar...

Fortsätter norrut upp på Riojas högplatå och stannar i en liten by som heter Peña Cerreida där vi tar ett öl och Cola stopp tillsammans med hela byn som har söndagsträff på en liten cafeteria.

Vänder efter att ha släckt vår törst söderut. Kör över Sierra Cantabria i närheten av dess högsta topp 1 100 m ö havet. Stannar där en stund och tar en gemensam diskussion om var vi ska bo i natt. Förslaget blir att i ska köra mot La Guardia och hoppas få husrum där.

Kommer tillslut fram till en liten stad, en gammal borg på en kulle mitt på slätten. Jättemycket folk och bilar överallt, det verkar vara söndagsträff även här. Letar först parkering, eftersom inga bilar ryms innanför murarna till den gamla borgen så står alla bilar utanför. När vi tillslut har parkerat bilen så går vi på hotelljakt. På andra stället får vi napp. Det finns 1 hotellrum utanför muren där även receptionen och hotellets restaurang finns och en lägenhet innanför muren där vi ryms 4 stycken. Efter att ha fått titta på både hotellrum och lägenhet så slår vi till. Lennart och Marianne tar rummet och vi andra delar på lägenheten. Vi hämtar bilen och hittar en parkering närmare hotellet och packar upp i våra rum. 

Efter en liten stund kommer Lennart och Marianne över till lägenheten ganska bedrövade. Det stinker klorin i hotellrummet och känns inte bra. Efter lite snack och vidare koll i lägenheten så bestämmer vi att om vi får så klämmer vi in oss i lägenheten allihop. Det går bra för hotellet och alla är samlade innanför samma dörr.

Står en stund för öppen balkongdörr i lägenheten och lyssnar på en ungdomsorkester som spelar utanför. Funderar på hur vi ska lägga upp resten av dagen och samtidigt bara njuter av livet.

  

Drar ut i den fantastiska lilla staden med dess trånga små gränder innanför murarna. Upptäcker att vi är lite hungriga. Hittar en liten bar där vi kan bli serverade lite småmat och vin. Plötsligt hör vi vårt eget språk talas vi ett annat bord. Nyfikna drar vi oss dit och där sitter två svenskar och samspråkar. Vi går fram och hälsar, berättar efter en nyfiken fråga vad vi gör här och får veta att vi sprungit på en svensk vinkännare vid namn Dan Olsson. En man som bor ½ året i Spanien och anordnar vin och golfresor och andra ½ i Sverige och har där en vinimportfirma. Vi sitter och pratar en stund och får lite vintips och även lite kött på benen vad det gäller olika bodegor och hur vi ska få möjlighet att få gå på vinprovningar. (Det gäller att ringa och boka i förväg.) Vi får även veta att detta lilla ställe som vi sitter på just nu har eget vin som är mycket bra.

Efter pratstunden bänkar vi oss inne i baren och blir serverade skinka, ost och enormt gott vin. Det blir nästan en riktig vinprovning och när vi tillslut tar oss därifrån så är vi både mätta nöjda och lite ”lulliga”.

Vi fortsätter vår vandring genom gränderna och kommer fram till utkanten av borgen mot öster där det är som en balkong och vi slår oss ner och njuter av utsikten. Några av oss börjar känna för en siesta och drar tillbaka till lägenheten. Marianne och Margot stannar kvar på terrassen i solskenet.  

Efter siesta och dusch går vi ut igen för att äta middag. Det slutar med att vi hamnar på hotellets restaurang där vi äter en sen middag med inte så bra kött. (kan inte lyckas jämt) Höjdpunkten av middagen blir ett nytt spanskt ord, ajo (ahcio) som betyder vitlök.

 

Dag 5 måndag

Vi startar dagen med frukost på hotellet den går inte att jämföra med frukosten vi fick på Paradores dagarna före så Anders blir lite sur.

Margot som är taleskvinnan för vårt gäng försöker ute i hotellets foajé´ att ringa till några bodegor och boka besök för oss samtidigt som en kvinna gör kaffe i en högljudd maskin och en Amerikan grälar högljutt med en servitör. Trots ljudstörningar så lyckas hon och får ett napp. Vi får komma till Muga i Haro kl. 16.00 denna dag.

Vi packar för dagen och startar vår dagsutflykt. På vägen mot Haro tar vi en avstickare mot en liten bodega som heter Remelurri (snabbt omdöpt till Krumellurri) mest på chans. Fick inte komma dit denna dag men får komma i morgon. 

  

Väl framme i Haro så fördriver vi dagen med pizza, paella, öl och kaffe. Hinner även med att köpa sherryglas (Margot och Karin) och titta på staden.

 

Margot skriver några rader:

16.30 väntar vi vid Mugas entré och guidas sedan runt av en kunglig guide – lika skön som vår egen kronprinsessa Viktoria.

Mura visar sig vara en stor vinproducent med gigantiska vinkällare. Vid själva vinprovningen så bjöds vi på en vit Rioja samt en röd Crianza. Vissa inköp till ”Firman” gjordes: en Torre Muga. Innan vi styrde vår Seat Alhambra tillbaka mot Laguardia gjorde vi en rejäl shoppingtur på ”Consum” till nästa dags lunch.

Tillbaka i Laguardia så äter vi utemiddag på en terrass. Det blev hamburgare, bläckfisk i svart bläck och varma samt kalla sandwichar.


Bläckfisk tillagad i eget bläck - därav den svarta färgen

I lägenheten tar Margot ett bad, Marianne har ont i ryggen och läser på kudde. Vi hjälps åt med att bädda bäddsoffan på golvet och sen sussar vi hela natten lång.

Marianne skriver några rader:

Som vanligt körde Lennart även denna dag och vi upptäcker att Christer varken har fått köra eller läsa karta. Istället har han blivit vår kassör och håller i pengarna. Vi får aldrig veta hur han gör men pengarna tycks aldrig ta slut. 

Dag 6 tisdag

Margot först uppe av alla ur sängen med hjälp av Karins väckarklocka ca 7.15. Sen kö till duschen, och alla 6 klara vid 8.30, även med packningen. Intar frukost på hotellet också denna morgon (mindre klagomål idag). Packar in oss i bilen och kör mot Remelluri. Lennart vid ratten och Margot bredvid. Vi hittar fram i tid och hinner njuta av de vackra vindruvsrankorna som står i rader runtomkring själva bodegan. Där hänger underbart vackra blåa drivor i klasar och vi bestämmer oss får att plocka två klasar och ta med oss för att äta till lunch. Vi hittar även blommande lavendel som växer vid kanten av åkern. Vi plockar även av denna doftande skapelse för att ta hem till Sverige och kunna njuta av i efterhand.

    
Ljuvlig doft av lavendel

10.30 guidas vi runt på denna lilla bodega tillsammans med 3 spanjorer och 2 engelsmän. Vi får veta det mesta på både engelska och spanska så vi får en riktig språkträning.

 

Bodegan härstammar från ett gammalt kloster och det första nya vinet i vår tid gjordes 1968. Vi fick också reda på var den stickande lukten vi rengöringen av tunnorna kommer ifrån. De bränns med svavel.

Vi bjöds på en crianza (som inte var en än..) och gjorde en del inköp både till Firman och privat. Efter toalettbesök för alla går vi mot bilen för färd vidare mot Hondaribbia. När vi öppnar bilen möts vi av en underbar lavendeldoft, så underbar att vi till och med måste låta bilen vara öppen och vädra en stund innan vi kliver in och kör vidare.

Kör ner mot Logrono och hittar ganska lätt vägen mot Pamplona trots USLA kartor. 

Utanför bilen förändras bilden ju längre norrut vi kommer. Mindre många vinodlingar och mer säd och gräs. Även mer djur som får. Häst och kor. 

När vi har ungefär 1.5 mil kvar till Pamplona börjar våra magar ropa efter lunch. Alla i bilen utom Anders sitter och sjunger svenska folkvisor för full hals. Vi är mitt inne i Taubes Somboronbon när Anders (tur nog) upptäcker en underbar rastplats på sidan av vägen.

Vi stannar, njuter av utsikten och under tak på ett stort stenbord dukar vi upp en underbar lunch bestående av ALLT som vi kan tänka oss + vin och öl.


Picknick uppdukad med jamon, ostar och andra läckerheter

Efter att i en timmes tid ha tuggat och njutit av maten så mycket det bara går så finns bara lite melon och en druvklase kvar. Dessa ger vi till ett spanskt par som på andra sidan denna underbara rastplats kokar tomatpuré av något slag.

Vi lullar glada och nöjda mot bilen (inte Lennart) och tar vägen förbi rastplatsens ”servecias”. Där konstaterar vi skrattande att även i här i Spanien finns det grotesk toalettkonst.

Vidare norrut. Vi börjar närma oss Pamplona, och diskussionen är om vi ska få uppleva någon tjurrusning eller ej när vi kommer fram till staden. Tyvärr så ställer inte killarna upp så det blir inget av det.

Lennart tråcklar oss genom en jättestor stad (vi trodde den var liten). Hittar efter ett tag och några extra svängar rätt väg norrut men fel ändå (fel nummer på vägen).

Kör uppåt och norrut genom tunnlar och enorma bergspass. Vi möter och kör igenom ett enormt åskväder med tillhörande störtflod av regn. Fortsätter att hitta rätt utan att hitta motorvägen som vi tänkt.

Det vi också hinner uppleva på vägen är en poliskontroll utanför Bilbao med poliser och militär med osäkrade vapen som stoppar varenda bil och genomsöker dem. Som tur var bara de som körde in mot staden så vi fick bara se på. En tanke kom till oss att vi befinner oss mitt i ETA: s område. Egentligen kan vad som helst hända.

Vi anländer till Hondaribbia ca 17.30 och hittar tillslut vårt Paradores. Det vi möts av är en stor fyrkantig stenkoloss med bara 5 små fönster utåt torget som också är parkeringen (en gammal borg från 900-talet).

 
Hondaribbias exteriör - en gammal borg från 900-talet

Vi checkar in, får fina rum. Alla nöjda trots en viss pissoardoft i Perssons rum och ingen fläkt i ett.

Några av oss tar efter uppackning kaffe i baren och smakar även på sangria (sött och törstsläckande). Efter detta en välbehövd vilopaus siesta för några. Margot och Karin (jag) passar då på att gå på upptäcksfärd i den gamla borgen. Vi hittar massor med trappor och olika etage. Ett stort konstigt labyrintspel längst upp som måste undersökas samt ett par trappor ner 2 mycket trötta Engelsmän.

 
Inne i borgen

Efter uppfräschning för alla en promenad ut i den gamla delen av staden (där vår borg ligger) på jakt efter någonstans att äta middag. Hittar efter ett tag en lagom fint ställe med god mat och gott vin men en mycket trött servitris.

Vi avslutar denna fullspäckade dag med kaffe och konjak på hotellet.

Sov Gott 

 

Dag 7 onsdag

En morgon med tidig väckning för vissa. Margot och Christer fick igår kväll till uppgift att kolla om det finns möjlighet att bo kvar här 1 natt till. Våra tidigare planer var att ta oss mot Bilbao och hitta ett boende där, men eftersom det är helt underbart här och vi känner att vi vill upptäcka denna plats så vill vi göra ett försök att få stanna, istället för att packa och fara vidare.

Första svaret vi får är att vi kan få 1 svit där vi kan bo 4 st och 1 rum. Vi träffs alla i matsalen vid 8-tiden för frukost och gemensamt beslut. Frukosten är superb. Anders smackar och njuter, Karin (jag) fräser yoghurt tvärs över bordet ända på Marianne i en skrattfrust (undrar vad som var så kul?)

Under hela vår frukost så serveras och övervakas vi av vår söta och roliga servitör (vi mötte honom redan igår kväll) ”Manuel” som är en härlig blandning av Mr. Bean och Manuel från ”Pang i Bygget”.

Vi tuggar och njuter av allt gott samtidigt som vi diskuterar över hur vi ska göra. Plötsligt kommer ”Manuel” och berättar att det går bra att stanna en natt till. Vi behöver inte ens byta rum. Vilken lycka nu kan vi istället fundera på vad vi ska använda dagen till.

Vi har inte direkt använt våra kroppar på något fysiskt sätt annat än att njuta av livets goda så vi bestämmer att upptäcka denna stad till fots.

Efter en titt på kartan ser vi att det finns en badstrand utmärkt i andra änden av staden. Vi packar en liten ryggsäck för ev. bad i Biscayabukten och startar vår vandring genom staden. Vi går ner mot havet på en gång och följer kustremsan västerut. Hamnar efter många om och men tillslut på en sandstrand. Den finaste stranden på denna resa (vi har inte sett så många så våra krav är inte så stora). Christer och Anders byter om och hoppar i havet medan vi andra njöt en stund av solen.

Lite senare fick vi alla en uppvisning a la Mr Bean på hur man tar av sig badbyxor och på sig kläder utan handduk. Resultatet av detta blev stora skrattsalvor från oss andra och ett par trasiga kalsonger.

Vi vandrade tillbaka mot stadskärnan. Stannade på en bar och tog en öl och en sandwich. Efter att ha mättat törsten och hungern gick vi vidare upp mot vår fantastiska borg för en behövlig siesta före kvällens aktiviteter.

 

Kvällen använde vi till att shoppa lite grann och sen hamnade vi på en mycket liten och spansk fiskrestaurang. Personalen och vi förstod inte varandra ett dugg så vi visste inte vad vi beställde men det var mycket gott. Vi lyckades på vår hemgjorda spanska förklara att Lennart inte kunde äta fisk och vi lyckades med hjälp av vår parlör.


Marianne och Karin mätta och belåtna

Vi vandrade i natten tillbaka mot vår borg mycket mätta, trötta och nöjda till vår sista natt i detta fantastiska land. 

 

Dag 8 torsdag

Uppstigning, packning lite diskussioner och funderingar över hur vi skulle få hem alla vinflaskor hela.

En god frukost, ett hej då till vår ”Manuel” och in i vår lilla buss med Lennart som vanligt vid ratten. Vi styrde vår kosa västerut mot Bilbaos flygplats. Kom fram i tid. Lämnade buss och nyckel där vi skulle. Vi checkade in och började vår hemresa mot Sverige via London. Vi fick se Heathrows flygplats i 2 timmar. Sen flyg till Stockholm och ett snabbt byte till Skellefteflyget på Arlanda och möttes av Lars på Falmark som skjutsade hem oss alla till Yttervik.

Snipp Snapp Snut så var denna vecka slut!

Kvar är många minnen, både syn, smak och lukt.

 

 


På kartan visas var de två Paradores vi bodde på ligger. Klicka på ringarna kan du läsa mer om varje ställe.